Inbyggd efterbehandling

Efterbehandling, ibland kallad efterpolering, görs för att säkerställa hygienisering av det renade vattnet, klara toppar av fosfor och ta hand om eventuella driftstörningar. Vanligtvis släpps vattnet genom en sandbädd för att sedan infiltreras eller ledas ut i dike eller motsvarande. När man anlägger ett avloppsreningsverk måste man säkerställa ett säkert sätt att släppa ut det renade vattnet. Den lokala Miljömyndigheten ställer krav på att utsläpp med restbakterier inte påverkar närliggande vattenbrunnar, badstränder eller områden där människor vistas. Dessutom vill man skydda miljön mot utsläpp av små slamflockar och restföroreningar som ett avloppsreningsverk tidvis kan släppa igenom. Det vanligaste metoden för efterpolering skapas med hjälp av ett markfilter, t ex en mindre infiltration eller motsvarande markbädd.

Teknisk efterbehandling - När det inte finns utrymme för markfilter kan vi erbjuda olika tekniska lösningar för efterpolering.

Sandfilter

Första efterbehandlingssteget filtrerar det renade vattnet från dekantern genom ett sandfilter. Här fångas små biologiska flockar och utfällt fosfor upp, sådant som inte hinner sjunka i sedimenteringsfasen. Vattnet kommer efter detta steg att ha BOD som är mindre än 10 mg/l och fosfor som är mindre än 0,5 mg/l. Sandfiltret är självrenande genom luftning och det som filtreras bort här spolas tillbaka till utjämningstanken.

UV-filter

Som ytterligare tillval kan man välja att UV-bestråla vattnet. Det renade vattnet leds i förekommande fall efter sandfiltret genom ett UV-rör innan det lämnar reningsverket. Detta gör man i normala fall för att bekämpa virus och bakterier i dricksvatten.

Även detta är inbyggt i reningsverket.